Vilse

Har du någon gång haft den underbara känslan man får när man står mitt i skogen, utan att ha den blekaste aning om var du är. Du ser bara skog och åter skog, ingen karta har du med dig och ditt sällskap består av villt främmande personer du inte har pratat med tidigare. Verkar detta skrämmande så har du aldrig upplevt den känslan. Frågan är alltså är det hemskt att gå vilse? Svaret är naturligtvis nej. Alla (nästan) som går vilse i Sverige hittas, alla (nästan) hittas dessutom vid liv. Har man riktig tur får man vara med i både radio och tv när man blir hittad. Går man dessutom vilse på sommaren så är det varmt så man slipper frysa, tänder man en signaleld på sommaren blir det troligtvis skogsbrand och då kommer massa folk, garanterat. Är man dessutom inte ensam utan går vilse i grupp så är det ett ypperligt tillfälle att lära känna varandra, man är dessutom beroende av varandra, fler är lättare att hitta än en ensam person. Så går ni vilse i grupp, sätt er ner, prata med varandra, tänd en eld, sjung en sång…Vänta lite nu, jag känner igen det där, eld, sång, människor… Det låter som ett 4H-läger ungefär. 4H-are måste alltså vara det ideala sällskapet om man vill gå vilse i grupp. På tal om att lära känna varandra så är naturstigen på rikslägret ett jättebra tillfälle att lära känna nya människor. De senaste åren tycker jag lagandan på naturstigen har blivit sämre, men om man går vilse…